Jag är något av en expert på att gå vilse. Man börjar att gå på en väg som man känner till sen innan, sen tar man av en ingivelse av på en väg som man inte gått på förut, bara för att kolla vart den leder. Den här vägen delar sig emellertid ett antal gånger och självklart så väljer man då den vägen som tillslut blir smalare och smalare tills det bara är en stig eller ännu bättre en rådjursstig. Då har klockan också blivit så mycket att det nästan är kolmörkt ute. Man bestämmer sig för att vända om så man inte går helt åt pipsvängen men när man kommer fram till valfri förgrening i vägen som jag nämnde förut, då är det så mörkt att man inte kan se handen framför sig och man tar då fel väg. Nu borde man vara såpass bortkommen att det är dags att leta fram mobilen för att ringa någon, föreslagsvis en förälder, ett syskon, eller en partner. Lämpligtvis har man då antingen glömt mobilen eller så har man ingen täckning, man kan också ha tappat den i en lerpöl så den har kortslutits men det skulle ju vara riktigt korkat. I vilket fall som helst så sitter man nu där mitt ute i en kolsvart skog helt ensam (eller med hunden). Få inte panik, någon kommer nog börja sakna dig förr eller senare...