Idag har Goredon varit ensam hemma en längre stund för första gången. Det har gått jätte bra och all inredning var intakt när vi kom hem.

Idag när vi var ute så hörde jag något som klampade i marken bredvid mig och när jag tittade dit så var det en fjolårs älgkalv som reste sig ur gräset bara en tre fyra meter ifrån mig. Den stod en stund och såg förvirrad ut för att sedan klumpigt springa iväg på sina för stora ben. Det var häftigt, skit också att jag inte hade kameran med mig.

Pratade precis med tjejen som vi ska gå valpkurs för. Vi ska börja den 10 september, kul!

Vi kom precis hem från en skogspromenad och ute på ett kalhygge såg vi fyra rådjur, två vuxna och två mindre. Vinden blåste från rådjuren mot oss så de kände inte lukten av oss men Goredon vädrade efter dem. Plötsligt fick de fart och sprang rakt emot oss så jag hukade mig och de sprang över vägen bara några meter framför oss. Goredon stod bara och tittade på dem, han försökte inte jaga dem eller ens skälla. Vi har gått i en timme och tre kvart ungefär och Goredon är ändå inte trött, han har ju säkert gått dubbelt så långt som mig också med tanke på att han springer ner i diket och in i skogen och fram och tillbaka. Nu rusar han runt som en vilde med benet i munnen.

Hehe, Goredon upptäckte att vi har en orm idag. Han kom rusande efter mig när jag gick ut i hallen och bara glodde mot terrariet där igor krälade runt. Det var en konstig sak tyckte han nog. Igor har dock bott hos oss flera år längre än Goredon men han har kanske inte gett sig tillkänna än.

att man ska öppna fönsterna och balkongdörren i vår lägenhet inåt? Det var väl en jäkligt dum idé. Man kan inte ha något stående i fönstret för då går det inte att öppna och när man har balkongdörren öppen så är den i vägen. Det är någon av det dummaste jag har varit med om, hur tänkte människan?

Goredon har nu lärt sig att med lite hjälp rulla runt! Han är så duktig! Jag ska nog ta och filma någon gång när vi tränar och lägga upp det här så ni får se hur duktig han är.

När Goredon fått sin mat vid 7 på morgonen idag så hörde jag att han gick runt och klöktes så jag gick efter för att se om han kräkts någonstans. Jag hittade inget kräks så jag satte mig ner för att se hur det var med honom, då hade han tydligen kräkts lite i munnen och smetade ut det på min tröjärm i ett försök att slicka mig i ansiktet! Det var inte så trevligt sådär på morgonkvisten. Nu mår han i alla fall bättre, han hade nog bara ätit lite för snabbt.

Kom precis hem från en långpromenad tillsammans med mamma och hennes hund Cleo. Goredon och Cleo roade sig med att bada i gyttjepölar i skogen längs vägen. Jag hade dock hoppats att han inte skulle vara allt för skitig när vi kom hem, men tji fick jag. Blev tvungen att kasta in honom i duschen omgående, så nu är han nog inte dammig längre (se inlägget "I natt jag drömde...").

Idag har jag varit i Halmstad och klippt mig och köpt ett hundben med tuggummismak. Det var rosa och fult men eftersom Goredon ju gillar att äta tuggummi från marken så var det kanske en smart idé av tillverkarna för Goredon är nog långt ifrån den enda hunden som gillar tuggummi. I vilket fall som helst så när jag kommer hem så berättar min pojkvän att Goredon har lyft på benet för första gången när han kissade, och jag har missat det! Nu ska jag ut med honom igen och se om han kan visa mig också vad han kan.

I natt drömde jag att jag var hos uppfödare Viveca och när hon klappade på Goredon så rök det upp ett stort dammoln från honom. Då sa hon att jag minsann måste bada honom ibland. Hehe precis som att jag ställt in honom i garderoben så han hade dammat igen. Jag kom på mig själv i drömmen med att tänka "Men mamma badar ju inte sin hund så ofta, varför blir inte den dammig då?".

Har varit på min systersons fotbollsmatch idag. Goredon var jätte duktig, försökte bara jaga några bollar när de kom alldeles för nära, annars var det mest alla männiksor och lukter som var nästintill omöjliga att ignorera. Vi tränade lite sitt, ligg, stanna och varsågod och mot slutet så var han riktigt snabb på att lägga sig ner, snabbare än vanligt. Sedan träffade vi en fruktansvärt söt cocker spaniel som de hade klippt håret ganska kort på, men sparat mycket hår på tassarna så de såg jätte stora ut. Han såg ut som en valp fast att han var 5 år! I bilen påväg hem somnade både Goredon och jag, det var en tröttsam dag.

Jag fick ju såklart presenter också idag. Tre jätte fina "pärlor" till mitt pandora armband och 500 kronor att köpa fler "pärlor" för.

Det har varit en lång men kul dag idag. Först lämnade vi Goredon hos mamma och pappa för att köra till Falkenberg och hämta Niklas mamma och mormor. Sedan hade vi ett litet kalas och jag hade lagat maten. Jag är inte bra på att laga mat så det blev jätte starkt så stackars Niklas mormor kunde knappt äta det. När kalaset var slut så skulle vi lämna dem i Falkenberg igen, så då fick Goredon bli hos mamma och pappa en gång till, så nu har han lekt med Cleo i några timmar. Min mamma berättade att hennes kompis hade berättat att det skulle vara några hundtävlingar till exempel lydnad och agility i Oskarström, då ville jag givetvis gå dit så jag packade in Goredon och Niklas i bilen och körde. När vi kom dit två timmar efter att det hela hade börjat så hände där inte särskilt mycket, men vi provade på rallylydnad och Goredon var jätte duktig! Tjejen som hade hand om rallylydnaden var jätte trevlig, henne skulle jag gärna träffa igen eller ha som instruktör, hon bodde dock i skåne så det var ju en bit härifrån. Goredon har hållt igång hela dagen så nu har han gått och däckat här på golvet.

Nu fyllde jag 22 år!!!

För er som läst mitt förra inlägg så kan jag ju tala om att det var inte vad som hände idag, men nästan. Dock inte så dramatiskt men det slutade med att mamma kom och hämtade mig och Goredon med bil. Men innan mamma-hämtade-oss-med-bil-historien så var vi vid Bosgårdsfallet, ett jätte fint vattenfall som var ännu finare nu ikväll eftersom att några hade kräftskiva där. De hade tänt ljus och facklor runt grillplatsen och över bron och bort på stigen längs ån. Sedan gick vi och hälsade på hästen som jag lovade att fota. Så här är bilder på Goredon framför ett av de mindre vattenfallen, Goredon och hästen som nosar på varann och Goredon när han bär sin dummie.

Jag är något av en expert på att gå vilse. Man börjar att gå på en väg som man känner till sen innan, sen tar man av en ingivelse av på en väg som man inte gått på förut, bara för att kolla vart den leder. Den här vägen delar sig emellertid ett antal gånger och självklart så väljer man då den vägen som tillslut blir smalare och smalare tills det bara är en stig eller ännu bättre en rådjursstig. Då har klockan också blivit så mycket att det nästan är kolmörkt ute. Man bestämmer sig för att vända om så man inte går helt åt pipsvängen men när man kommer fram till valfri förgrening i vägen som jag nämnde förut, då är det så mörkt att man inte kan se handen framför sig och man tar då fel väg. Nu borde man vara såpass bortkommen att det är dags att leta fram mobilen för att ringa någon, föreslagsvis en förälder, ett syskon, eller en partner. Lämpligtvis har man då antingen glömt mobilen eller så har man ingen täckning, man kan också ha tappat den i en lerpöl så den har kortslutits men det skulle ju vara riktigt korkat. I vilket fall som helst så sitter man nu där mitt ute i en kolsvart skog helt ensam (eller med hunden). Få inte panik, någon kommer nog börja sakna dig förr eller senare...

Jag upptäckte på morgonen att Goredon hade en liten knöl på ryggen och när jag tog tag runt den så kom det ut var. Senare på dagen så tyckte jag att den hade blivit större så jag ringde till veterinären men det var ingen som svarade så jag bestämde mig för att åka dit och se om de tyckte jag skulle beställa en tid för det. Som tur var så var det veterinär Viveca (Goredons uppfödare) som jobbade idag, så hon klämde in en snabb titt på hans rygg och gav oss lite salva att stryka på, fast att hon hade fullt upp. Sedan fick Goredon leka lite med sin syster Tuffa och Vivecas andra hund Fika.

Tack så mycket för hjälpen Viveca!

Barnen som bor här runtomkring är ofta ute och leker på gården så man stöter på dem när man är ute med Goredon. När vi var på väg tillbaka in i lägenheten alldeles nyss så kommer det fram en pojke och en flicka.

Flickan: Har ni några leksaker?
Jag: Ja hundleksaker.
Pojken: Men inga barnleksaker.
Flickan: Får vi komma upp till er?
Jag: Nej, vi har inte tid vi måste städa, för vi ska ha kalas imorgon för jag fyller år.
Flickan: Får jag komma på kalas då?
Jag: Nej, det blir nog inte så kul för dig för det är bara våra föräldrar som ska komma, inga barn.
Flickan lite eftertänksamt: Ska ni äta tårta?

Hehe, när vi flyttade hit så var det en av de som redan bodde här som berättade att alla barnen på gården bara brukade gå in i deras lägenhet utan någon uppenbar anledning. Nu är vi deras nästa offer!

Idag ska vi städa så det blir fint till kalaset imorgon.Har ju ett rum mindre nu än i den förra lägenheten så det ska väl inte behöva bli så jätte jobbigt. En diskmaskin skulle man ha, att diska för hand är något av det tråkigaste som finns. Inte vill jag låta min pojkvän göra det heller då han diskar lika bra som en kråka. Men jag har ju lite hjälp av Goredon "dammsugaren", för han äter ju upp allt som ligger på golvet vare sig det är kaksmulor eller dammråttor.

Nu ska jag bädda ner Goredon och göra te och sätta mig framför tv:n. Sen ska jag (förhoppningsvis) sova gott hela natten!

Idag var vi ute på upptäcktsfärd för att söka bra promenadvägar och förutom en skogsväg så hittade vi även en häst i en hage. Goredon tyckte att hästen var väldigt skum och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Hästen däremot tyckte att Goredon såg ut som en kul liten spelevink och ville gärna hälsa på både mig och honom. Konstigt nog så blev inte hästen rädd ens när Goredon började hoppa jämfota en halvmeter upp i luften på stället och små skälla, antagligen någon form av överslagshandling eftersom han inte visste om han skulle vara rädd eller glad eller arg. Men jag klappade på hästen och den följde efter oss tills vi kom till ett ställe där stängslet var så lågt att den kunde sträcka ner mulen så Goredon nådde att slicka på den. De var jätte söta och båda var så nyfikna på varandra. Det var en trevlig promenad, nästa gång jag går där ska jag ta med mig kameran och fota dem.

Här är två söta bilder på Goredon och hans kudde.

Det var min kudde från början men så en natt hade den trillat ner på golvet och Goredon tog den i besittning. Inte har man då hjärta att ta den ifrån honom, så sedan dess har det varit hans kudde. Ibland bär han ut den i vardagsrummet när han vill ligga där och titta vad vi håller på med.

Jag och Goredon har anlagt en smärre sjö i badrummet nu. Det började med att jag skulle bada och antingen så smakar badvattnet väldigt gott eller så anade Goredon den annalkande katastrofen och fösökte tömma badkaret på vatten genom att dricka upp det. I vilket fall som helst så gav han upp efter ett tag då vattnet steg i snabbare takt än han kunde dricka och gick istället ut och la sig i hallen där han, som jag senare upptäckte, började bita på mina skor. Jag ropade på min pojkvän och jag ropade på min pojkvän, sen ropade jag på min pojkvän för att slutligen ropa på min pojkvän. Eftersom att jag inte fick något svar så blev jag tvungen att ta saken i egna händer och gick drypande blöt ut i hallen och la in skorna i garderoben med ett spår av vattenpölar efter mig. Som om inte det skulle vara nog så ville vattnet inte heller rinna ner i avloppet när jag tömde badkaret utan rann istället ut över hela golvet och bort till smutstvätten som Goredon dragit ut och lagt sig tillrätta på. Nästa gång så duschar jag nog istället.

Fy vilket väder! Gick som vanligt upp vid 7 för att ta ut Goredon och ge honom mat, men gick sedan och la mig igen. Vaknade vid 9 av att det ösregnar. Fönstret till sovrummet stod öppet så det hade regnat in och av någon dum anledning så suger fönsterbrädet åt sig vatten. I vardagsrummet har fönsterbrädet redan sugit åt sig vatten och svällt upp, men det var inte vårt fel utan någon tidigare hyresgästs. Vi får väl se hur det går med sovrumsfönstret, jag tror att jag han rädda det innan det var alldeles för sent.

Jag som ska ha kalas i helgen, vädret får faktiskt se till att bli bättre tills dess!
(Men inte för bra, jag vill helst inte bränna mig i solen igen detta året.)

Haha! De där japanerna är helt tokiga, var får de allt ifrån?
http://www.vidmax.com/index.php/videos/view/2011

Vi brukar försöka hitta på kluriga ställen att lägga godis på så Goredon får jobba lite för att få tag i dem. En klassiker är ju att lägga godis under någon typ av burk. Andra ställen som vi har försökt med är till exempel att pressa in godisar i ett söndertuggat ben och att lägga godisar i skåran som blir om man vänder en matskål som har en kant som den står på (ofta med en gummisak på så den inte glider runt) uppochner. Att lägga godisar i skålen funkade bra förutom att det lät mycket om man hade den direkt på golev så vi la en filt under, men ganska snart så lärde Goredon sig tricket att slå till kanten på skålen så den vände på sig och då var det ju ingen utmaning längre. Det är väldigt bra att trycka in godisar i ett ben för man behöver inte passa på hunden hela tiden för det finns ju ingen risk att den sväljer något olämpligt såsom plast. Å andra sidan så kan man ju tycka att det blir lite kaka på kaka att lägga godis i ett ben, men när Goredon har tröttnat på benet så äter han gärna upp skor och då är det ju bra om man kan krydda benet lite så han hellre väljer det än skorna.

Har du något bra tips på godisgömmor så skriv gärna ner det i en kommentar!

Oj! Goredon är helt vild nu! Husse leker med honom och han blir så glad så han vet inte vart han ska ta vägen. Han springer från rum till rum och gör sladdvändningar.

Idag har Goredon lärt sig kommandot "stanna". Det sitter ju inte som berget men han klarar av att sitta kvar inomhus om jag går några meter ifrån honom, utomhus är det kanske lite svårare. Vi har också tränat på att apportera dummie. Det går jätte bra ända tills han kommer tillbaka till mig med dummien då vikar han istället av åt sidan och springer förbi mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera när han gör så, så jag har då bara försökt att fånga in honom och ta dummien och ge beröm. Får prata med Viveca om det vid tillfälle.

Goredon har tappat sina första tänder! Det saknades två idag vid lunchtid och en satt lös. Jag försökte passa på den lösa för att kunna fånga upp den och spara den när den trillade ut men nu är den borta så han har säkert svalt den.

Att vara vegan innebär att man inte äter någonting som kommer från djur, varken kött, mjölk eller ägg. Förvånansvärt nog så finns det många som tror att en ko har mjölk i juvret hela tiden! Detta är ju dock inte fallet, utan kor är däggdjur precis som människor och som alla andra däggdjur så får de bara mjölk i juvret när de har fött ett barn. Vilket i sin tur leder till att massor med kalvar föds och slaktas varje år för att människor ska ha mjölk att dricka. Eftersom att vi tar mjölken så får kalvarna nöja sig med mjölkersättning som de får dricka ur en spann. Att dia är ett starkt beteende hos djur och de kalvar som inte får utföra detta naturliga beteende får ofta beteendestörningar och börjar istället att suga på varandra. Man har avlat fram kor med dubbla lager av vissa muskler som gör att de inte orkar röra sig normalt och måste förlösas med kejsarsnitt, för att få mer kött.

Man har även avlat fram grisar med fler revben och därmed längre rygg och större risk för skador på ryggen, för att få fler revbensspjäll. När en sugga har kultingar så får man i Sverige lov att fixera suggan vid behov ett visst antal dygn. Att fixera suggan innebär att man ställer henne innanför ett stängsel som är så litet att hon inte kan vända sig utan endast stå upp och ligga ner och kultingarna kan komma åt att dia. I Danmark däremot så får man lov att fixera suggan under hela tiden som hon har kultingar utan att man behöver något speciellt tillstånd. Galtarna kastreras utan bedövning stax efter födseln. Grisarna bor inomhus hela sitt liv och första och sista gången de får komma ut är när de förs till slakteriet vid 6 månaders ålder. De får oftast inte tillräckligt med strömaterial i boxarna för att kunna böka vilket leder till att de utvecklar beteendestörningar som att suga på gallret eller att gnaga av andra grisars svans. I Danmark så förhindras detta genom att man stympar svansen på grisarna.

När man läser att man köper ägg från frigående höns så tycker man att det låter bra, men egentligen så innebär det att det får finnas 9 höns per kvadratmeter. Hönsens beteendestörningar går ofta ut på att plocka sina egna eller andras fjädrar eller hacka sönder varandras kloaker.

När ett djur äter något så är det bara 10% av den energin som det får i sig som byggs in i kroppen. Detta innebär altså att det går åt 10 gånger mer vegetabilier för att få samma mängd energi om man först matar ett djur med vegetabilier och sedan äter djuret, än om man hade ätit vegetabilierna själv ifrån början. Eftersom att det går åt mer vegetabilier så går det också åt mer energi och vatten att odla dem. Metan som är en stark växthusgas bildas i idisslarnas matsmältningssystem som de sedan gör sig av med på naturlig väg.

Att äta animaliska produkter skapar också moraliska problem. Rasism är inte tillåtet, men varför ska då rasism mellan arter såkallad spiecism vara det? Varför är mord på människor inte tillåtet men mord på djur är det? Vi männiksor är ju faktiskt också djur, det ända som skiljer oss från djuren är våra egna påhittade regler och lagar och förutfattade meningar om att vi ksulle vara bättre på något sätt. Vår förmåga att också kunna tänka längre än till vårat eget bästa och även tänka på andra och sätta sig in i deras situation är också en väsentlig skillnad, en skillnad som vi uppenbarligen inte använder oss särskilt bra av.

Jag och Goredon gick till en djuraffär idag och skulle köpa något riktigt gott godis som vi kan använda när vi tränar. Just nu så använder vi Frolic bitar och dem tycker han ju om, men inte sådär riktigt mycket så att han skulle kunna göra nästan vad som helst för dem. Damen i affären tyckte att vi skulle prova "leverbitar", de där platta, hårda, bruna godisarna. Jag visste sedan innan att Goredon får gaser i magen av sådana, men då sa hon att detta var orginalet och inte någon sämre kopia. De såg inte ut som de som Goredon fått av min mamma så jag tänkte att jag väl kunde prova dem då. Nu några timmar efter att han fått smaka på dem första gången så går han runt och pruttar så det går knappt att vara i samma rum som honom.

Så nu är jag fortfarande på jakt efter bra träningsgodis, något som han tycker mycket om och som han helst inte får gaser i magen av. Min kompis Eva föreslog att jag skulle baka egna godisar av mixad lever men eftersom att jag är vegan så känner jag en starkt motbjudande känsla inför att köpa och mixa en lever. Jag köper ju hundmat med animaliska produkter i och det är ju egentligen samma sak som att gå och köpa en lever men det känns av någon anledning mycket mer fel att köpa en lever än att köpa ett hundben av grishud. Man kanske skulle kunna hitta på ett eget recept på något gott veganskt hundgodis.

Har du som läser detta något pra tips eller recept så skriv gärna ner det i en kommentar och posta den här. Det spelar ingen roll om det är vegetariskt eller animaliskt jag är glad för all hjälp jag kan få!

Lördagen den 11/8 var vi i Plönninge på Flatmästerskapet. Där fick jag och Niklas även träffa Goredons mamma Lyssna för första gången. Hon var en jätte fin, trevlig och social hund som gärna blev klappad (och matad).Det var bra träning för valparna att vara bland så många andra hundar utan att behöva leka med dem eller hälsa på dem. När vi band upp hundarna för att att gå och äta så började Goredon skälla på de hundar som gick förbi, men han slutade ganska snart och la sig tillrätta.


Mamma Lyssna poserar.


Vi som var där på lördagen.


Här är vi på väg till Royal Canins tält.


Tja, texten på bilden säger väl allt...
Denna skylt tillhörde öltältet som syns i bakgrunden på den förra bilden.

Men ååååå! Matte släpp mig då, du skämmer ju ut mig inför mina kompisar!

Jag och Goredon följde med mamma och pappa ut till havet en dag. Där fanns massor av kor och hästar, med såklart tillhörande ko- och hästbajs. Man kunde ju tro att Goredon skulle ha lärt sig en läxa sedan sist han åt en massa kobajs på valpträffen och blev dålig i magen. Men icke sa nicke. Här är några fina foton, klicka för att förstora dem.

Den här leksaken fick Goredon av min mamma.

Det är hans bästa leksak och han har lärt sig att leta upp det stället på leksaken som piper om man biter i det. Sen ligger han bara med den i munnen och piper. Från början var där ett snöre som var fastsytt i den men det fick jag klippa bort för det tuggade han sönder, annars har den hållt förvånansvärt bra. Inte en skråma på den trots att den är av tyg.

Tack mamma för en jätte bra leksak!

När vi var ute och gick en runda ikväll så tog vi med oss dummien så Goredon fick testa att bära den lite. I början så bar han den jätte bra och han tyckte det var kul, men efter ett tag så blev han nog trött i käkarna för det var ju inte en valp-dummie utan en stor så den fick inte med lätthet plats i munnen. Då började han plocka med dummien och bar den i snöret istället, så då fick han inte ha den på en stund. På hemvägen så fick han den igen och då sprang vi den sista biten hem och då gick det bra. Goredon älskar verkligen att bära på saker men så är han ju en retriever också! En annan positiv sak med att bära med sig dummien är att han då inte har tid att plocka upp allt annat som han annars brukar hitta på marken, såsom stenar, pinnar, papper, plast, glasspinnar och tuggummi. Ja detta kommer vi att göra om!

Mina föräldrar har en blandning mellan labbe och luzernstövare. Hon heter Cleo och henne har Goredon fått umgås med en del. Cleo brukar vara ganska "bossig" och skulle någon försöka sätta sig på henne så säger hon till. Men hon låter Goredon göra nästan precis vad han vill, utom att ligga och vila när hon vill leka då förståss. Han fick till och med lov att ta hennes ben. Den första gången de träffades så blev hon nog lite förvånad och överraskad att jag hade en annan hund med mig och hon höll sig först på avstånd. Men nu har hon vant sig och både hon och Goredon  är väldigt glada att de har fått bli kompisar.

Här är lite bilder från första gången de träffades, klicka för att förstora dem.

När Goredon och hans kullsyskon fyllde 12 veckor så var vi på valpträff hemma hos hans uppfödare Viveca. Valparna fick sin vaccinationsspruta och vi gjorde kontaktövningar och sökte efter godis. En hel del bus blev det också och när vi kom hem så sov Goredon gott och länge. Dagen efter så var han dålig i magen efter allt kobajs som han ätit hemma hos Viveca. Jag skulle kanske bara ta och lägga ner sökandet efter det perfekta träningsgodiset och köpa en ko istället, för kobajs är ju så gott att man kan göra nästan vad som helst för det.


Men AJ! Bit mig inte i rumpan då!


Det var väldigt varmt ute så bästa platserna att hålla till på var i uppgrävda hålor under buskarna.


Hålet under bordet var också helt okej.


Annars kunde man ta ett dopp i poolen om man kände för det.


Trixet är att först doppa sig i poolen och sedan rulla sig i jord, då får man ett skyddande lager lera över hela kroppen. Varför slösa pengar på solskyddskräm när man kan få solskyddslera gratis?


Uppfödare Viveca.


Goredon i halmen.


Jag och Goredon och Sissela och hennes valp Speja.


Alla valpar med sina mattar och hussar.

Nu har jag fått lite ordning på den här bloggen så jag kan äntligen börja skriva något vettigt här.

Detta är min första blogg och den kommer att handla om mig och min hund och våra bravader och tankar om livet och världen. Jag håller just nu på att klura på koden som används för att göra en stilmall så om ett tag så hoppas jag att min sida kommer se lite mer personlig ut. Om någon här har lust och vet hur det funkar så får ni gärna hjälpa mig, eller länka till nån typ av tutorial.

/Lina