Vi kom precis hem från en skogspromenad och ute på ett kalhygge såg vi fyra rådjur, två vuxna och två mindre. Vinden blåste från rådjuren mot oss så de kände inte lukten av oss men Goredon vädrade efter dem. Plötsligt fick de fart och sprang rakt emot oss så jag hukade mig och de sprang över vägen bara några meter framför oss. Goredon stod bara och tittade på dem, han försökte inte jaga dem eller ens skälla. Vi har gått i en timme och tre kvart ungefär och Goredon är ändå inte trött, han har ju säkert gått dubbelt så långt som mig också med tanke på att han springer ner i diket och in i skogen och fram och tillbaka. Nu rusar han runt som en vilde med benet i munnen.